torsdag 24 februari 2011

Nelson och Playhouse Café

Hej alla.
Vi kan börja med att säga att vi inte varit i Christchurch eller i närheten när jordbävningen slog till igen. Våra tankar går till de som förlorat sina hem och/ eller nära och kära.

Vi har istället varit i norra delarna av Sydön: i Nelson och däromkring. Nelson är en väldigt solig och trevlig stad, med skön feeling. De har även ett svenskt bageri, men vi hittade inget som var tillräckligt svenskt och lockande för att köpa. Camilla bakar ju svenska hallongrottor, kanelbullar och pepparkakor stup i kvarten ändå.
Glassätning i Nelson
Senaste veckan har vi jobbat för mat och boende på ett kafé en halvtimme från Nelson. Det är dock lite synd att kalla Playhouse Café för just ett kafé eftersom det snarare är en stor, jättefin restaurang, med en stor scen i klass med Trädgår'ns. Nästan dagligen (eller kvälligen) har de uppträdande eller tillställningar.  Den interaktiva Faulty Towers-middagen, där ett teatersällskap improviserar bland gästerna och skojar till kvällen var sjukt roligt, och tre kids från Christchurch i bandet Custard Bear livade upp en kväll med Vampire Weekend-likande rayban-pop. Camilla gillade även yoga-morgonen.
Manuel ställer till det för Basil under middagen

Vår frukost uppdukad

Halvtama vildkattungen Wesley Snipes dök upp runt kaféet för ett par veckor sedan och är nu en stamgäst
För vår del har vi varit mestadels i köket. En del preppande och tillagande av mat, men mestadels diskande, städande och allmänt hjälpredande. Över lag har det varit en bra vecka, som blev bättre ju längre tiden gick (i början fick vi väldigt vaga instruktioner för vad vi skulle göra).

Eftersom vi bara jobbar fyra timmar per dag, blir det tid över till mycket annat. Stor del av tiden har vi varit och pluggat på ett fint bibliotek i närheten (där vi faktiskt sitter nu och skriver detta), där de har gratis internet, egen inspelningsstudio, mysig uteplats, ett fint kafé och annat som man sällan ser på sådana ställen. Övrig tid har vi tillbringat på en skön strand nära kaféet.

Nu ska vi dra oss vidare mot nationalparken Abel Tasman, där vi ska gå en ny vandring, i förhoppningsvis bättre väder. Efter det ska vi skeppa oss tillbaka till Nordön och göra klart den och samtidigt försöka sälja vår bil. I månadskiftet mars - april bär det över till Australien, för att fortsätta ha vackert väder fram till svenska sommaren börjar.
Om det är någon som har tips på ställen i Australien (eller Nordön på NZ) som vi inte får missa, kan ni gärna skriva en kommentar. Vi uppskattar sånt.

Ha det så gott, så hörs vi snart.
From NZ With Love

onsdag 9 februari 2011

Kepler track

Hej.
Vi har precis kommit hem från vår första Great Walk: Kepler track.
I början av vandringen, som går över bergen i mitten av bilden

När vi kom till Te Anaus DoC-office för att hämta ut våra vandringspass inför vår vandring på Kepler track möttes vi av en skylt med texten "Severe weather warning - see more inside". Inne på DoC skrämde en kvinna som jobbar där upp oss och undrade "Are you prepared for this?". Själva undrar vi om man någonsin kan svara ja på en sådan fråga. Hur som helst så gav vi oss av.
Första dagen var det lätt vandring i några timmar, en bra uppvärmning av leder och sinne. Natten tillbringade vi i vårt nyinköpta tält på en strand med härlig utsikt. De som vi trodde sövande vågorna visade sig vara lite smått hetsiga och stressande.
Utsikten från tältet första natten
Det småregnade hela natten. Följande dag visste vi att det skulle bli kraftigt regn och blåst, så när de första timmarna förtlöpte utan stormar och med endast småstrilande regn, kände vi oss optimistiska om att vädervarningen varit överdriven.

När vi passerade trädgränsen möttes vi av ett fantastiskt ljus, men då vi inte längre var skyddade kände vi av regnet och den tilltagande vinden. Ju högre vi kom, ju mer tenderade regnet att vrida sig åt sidled. När vi passerade högsta punkten på vandringen (1472 möh) hade vi redan vid ett par tillfällen blåsts ut i diket av de starka vindarna på ca 100km/h (28m/s). De följande timmarnas kamvandring var intressant, med en blandning av fantastiska vyer ner för de branta sluttningarna och ingen vy alls när vi fick knipa igen ögonen för att skydda oss mot det onda haglet som likt en kulspruta plågade våra kroppar. Dagsvandringen brukar ta 10 tim, men kunde väntas ta flera timmar längre pga vädret. Vi gjorde den på under åtta.
En del av kamvandringen
 Vi kom fyra timmar före alla andra till campet och fick tack och lov uppleva åskstormen i dalen istället för på toppen. Vid campet belägrade vi hela det snart översvämmade vindskyddet med våra drypande kläder och roade oss av ett gäng tyskar som inte lyckades hålla någonting torrt av sina mycket olämpliga vandringskläder (inomhusskor, mjukisbyxor etc.) och som åt sin synnerliga olämpliga (och enda) vandringsmat i form av vitt rostbröd och jordnötssmör. Som tur var hade vi vattentäta säckar med torra ombyteskläder, men DoC-tanten på lägret kom med hjälp i form av DoC's fleecetröjor, sovsäck och vattentät säck till tyskarna, som i sin tur funderade på att elda i vindskyddet, tills vi avrådde dem. Tyskar...
Torkning i vindskyddet
På tredje dagens morgon, lättade över att tältet tydligen var vattentätt, bestämde vi oss för att göra fyradagarsvandringen till en tredagars genom att trampa på de återstående 37 km, till våra fötters och höfters vilda glädje. En minnesvärd vandring belönades med chips och en god natts sömn i en skön säng.
Lunch tredje dagen
Sköt om er.
From NZ With Love.

torsdag 3 februari 2011

Hur kommer det sig..?

Hej.
När man är ute och reser så här slås man av många saker och tankar. Några saker vi funderat på är:
  • Hur kommer det sig att nyzeeländarna inte är feta, trots trots att snabbmat är svinbilligt?
  • Hur kommer det sig att de enda feta här är maorier?
  • Hur kommer det sig att det bara maorierna som är uteliggare och socialt utslagna?
  • Hur kommer det sig att alltid urbefolkningen blir de fattiga och utslagna vid kolonisering?
  • Hur kommer det sig att USA stoltserar med att Columbus 1492 upptäckte Amerika, när det i själva verket var indianerna som 1492 upptäckte Columbus?
  • Hur kommer det sig att det inte finns några vettiga kassdiskar här? Istället för att investera i en kassadisk med rullband och två avdelare där man själv packar, som i Sverige, så anställer de en extra personal som packar (i små och dåliga påsar som ej går att återanvända eller återvinna). Hur i hela friden kan det bli lönsamt för företagen?
  • Hur kommer det sig att de har heltäckningsmattor i varenda rum här? Man tycker ju att heltäckningsmattor borde försvunnit i samma veva som bibeln skrevs, Vasa åkte skidor eller iaf när ordet hygien uppfanns. Särskilt olämpligt är det i badrum och kök. Dumjävlar.
  • Hur kommer det sig att vi inte har några korta naturpromenader i Sverige? Här finns det tusentals korta, fina och lättillgängliga promenader av varierande längd (med beräknad tid utsatt) som regeringen ordnad. Fixa nu, Sverige! Satsa på naturturisterna.
 
På begäran kommer även här en karta som markerar var vi är. Bra idé, S. Kom gärna med mer förslag på vad ni vill läsa, höra eller se. Annars blir det inga blogginlägg.


Nu har vi bott en vecka (helpension) på det lyxigaste stället hittills mot lite trädgårdsarbete.



Camilla krossar motståndet i boule
Arbetsplats
Eftermiddagarna har vi fördrivit med att vandra i bergen i den fina naturen här.


Efter detta drar vi iväg för att vandra Kepler track, som bör ta tre fyra dagar. Hoppas vi inte regnar bort. Vi hörs.
From NZ With Love