Vad vore livet utan stressmage?

Då var vi tillbaka i Auckland och i slutet på vår vistelse på Nya Zeeland (vi drar ju till Australien i början på april). Det känns lite tungt att lämna landet, men framför allt känns det obehagligt i magen. Vi håller nämligen på att försöka att sälja vår bil, som har varit en trogen medresenär i över tre månaders tid. Trots att vi känt oss duktiga med att lägga ut bilen på NZ motsvarighet till Blocket, satt upp annonser på hostel och mataffärer, deltagit på olika bilmarknader och tagit kontakt med bilhandlaren som vi köpte bilen av, har våra ansträngningar bara resulterat i stressmage, högt blodtryck, snabb puls och stirrande blick så fort mobilen låter. Men imorgon är ju en ny dag med nya möjligheter.

Idag har vi även gjort vår första internetbaserade tenta i vår gemensamma kurs idrottspsykologi. Tentan utfördes i receptionen på vårt hostel med start 06.55 och höll på i tre timmar under bästa tid för utcheckning eller skype med sina nära och kära för övriga gäster. Allt var nästan frid och fröjd tills tentasidan kastade ut oss 7 minuter före inlämning av tentamen. I lite små panik (ganska mycket hos Camilla, som alltid förväntar sig det värsta) testade vi att logga in igen ett flertal gånger utan resultat. När vi till sist laddade om sidan och kunde logga in igen med tre minuters marginal, då finner vi att de 10 st flervalsfrågorna som tentan började med inte hade sparats. Snabbt klickar vi i på måfå och skickar in tentan med en minuts marginal. Nu är det bara att vänta på resultatet...

Ha det så fint, så ska vi försöka detsamma. Roligare uppdateringar om resan kommer när vi är mer kapabla att tänka.
From NZ With Love and Stressmage